Ynklig kandidat idag

Med några ynka veckor kvar tills massivt tentablock av kirurgkursen är min motivation ungefär på minus 10. Jag känner mig valhänt, korkad, lat och synnerligen inte värdig. Jag läser målbeskrivningar och tappar hakan. Praktiska färdigheter? Det känns som om man har ett hum om flera saker men kan? Jag kan inte. Kan inte sy ordentligt, inte rectoskopera, knappt be patienterna om att ta av sig kläderna utan att rodna. Ronda? Det går vansinnigt långsamt och inte ens hälften har jag koll på. Överläkaren tar över innan jag ens har börjat. Inskrivningar? Epikriser? Diktafonen vill inte göra som jag vill och av diktatet blev det bara punkter. Ortopediskt status? Hrmpf. Jag är smått oduglig.

Det värsta av allt? Jag kan panikplugga veckor i streck. Jag kommer ändå inte känna mig säkrare på dessa moment. Dockorna, atrapperna och stygnmadrasserna på KlinisktTräningsCentrum kommer inte att hjälpa mig nu. Snart är det försent, och jag kommer att bli den sämsta underläkaren i mannaminne. Har jag ens gått läkarutbildningen? Det kommer de att fråga sig.

Någonstans där på akuten mitt bland alla buksmärtor UNS (= utan närmare specifikation = vi har eg ingen vettig förklaring till varför patienten har ont) känns det lägligt att ge upp. Jag känner mig som en fejk, en fasad. Om patienterna visste hur lite jag egentligen kan och vet skulle de aldrig låta mig undersöka dem. Men de litar på mig. Stackare... Tur att det finns handledare, och senare bakjourer...

När jag berättar vilken termin jag går blir folk ofta lite imponerade: du är ju snart färdig, då kan du ju ta hand om mig sen, osv. Sedan följer ofta en fråga om någon kroppsdel som molar och värker. Inombords får jag i dessa lägen panik. När jag började läkarlinjen trodde jag att de som gick termin sent kunde så oändligt mycket mer än vad jag kan nu. Panik. Det kommer aldrig att gå. Just nu känns det synnerligen hopplöst.

Gaah! Dumma världen!

Sista skälvande dagarna av tentaplugget. Tentaångesten på högvarv, river mig i håret, är frustrerad. Ange 15 miljoner anledningar till ökad glukostolerans? Nämn sjuttioelva andra saker som du borde tagit upp i anamnesen på en kärlsjuk man i 85-årsåldern! Ange fyrtioåtta parametrar som förändras vid ett skov av inflammatorisk tarmsjukdom! Nämn 16 labprover du inte visste fanns! Gaah! Dumma extentafrågor! Vill vara två år, lägga mig ner och skrika. Dumma är ett bra ord för detta ändamål. Underskattat faktiskt.

dumma tentafrågor
dumt jobb
jag är dum
dumma svårlästa bok
dumma smarta snabbanteckningar
de går ju inte att förstå såhär ett halvår senare
dumma trasiga väska
dumma tunga böcker som förstörde min väska
dumma tomma kyl

Sen vill jag bli tröstad. Jag vill att någon ska ge mig beröm jag inte förtjänar. Jag vill att någon ska säga att allt kommer att ordna sig, att jag visst är duktig. Personen säger det på ett sätt så att jag inte känner mig förminskad, så att jag slipper skämmas för mitt patologiska bekräftelsebehov. En utopi. Du och jag tvn, det blir vi två ikväll. Mig kan man inte ha bland vettigt folk.

Det är inte lätt när det är svårt eller avd. tentaångest

Välkommen till dagens pity party. Om du mår bra föreslår jag att du läser någonting annat. Har du också tentaångest föreslår jag att du läser vidare. Skriv gärna en kommentar så kan vi tycka synd om varandra tillsammans.


Det kommer aaaaaaaaaaaaaldrig att gå säger jag. Hopplöst att öppna boken, grov tentaångest, inget nytt jobb (det blir golvstädning för mig resten av läkarutbildningen) en vecka av HIA-placeringen avklarad och jag har lyckats med absolut zilch. Finns det någon specialitet som har plats för någon som är både klumpig och lite korkad? Självförtroendet någonstans nere i lilltån och jag vill bara ta en sista minuten och lägga mig på en strand och skita i ALLT. Vänligt sinnade människor i min omgivning försöker tala om för mig att jag inte borde känna så här, vänligt sinnade människor kan inte förstå varför jag känner så här. Jag som är så lyckad. Tjena. Bra, ge mig dåligt samvete för att jag mår dåligt. Jag förtjänar att må såhär, jag är elak. Egocentrerad. Andra har det sämre. Jag borde veta bättre.

En sak till: det är synd om människorna.

RSS 2.0