SSRI nästa?

Det pyser ur öronen. Hjärnan stånkar och pustar. Det är mycket nu. Hjärnkontoret får arbeta på högvarv. Det är roligt säger förnuftet, satsa på det här. De stackars hjärncellerna jobbar till en början på, men nu börjar en viss upprorsstämning att skönjas bland de små grå. Det finns rimligt och det finns orimligt. Det nya läkarprogrammet har tvingat fram en hel del orimligheter. Snart är det dags för den tredje kursstarten på lika många veckor.

Det är roligt och jag vill mycket men orkar inget. Min fredagkväll gick ut på att gå hem och sova. Lördagen likaså. Söndagen med. Uppgivenheten har tagit över, jag stirrar blint framför mig på högen av papper som borde läsas och sorteras. Jag förfasas över mängden saker jag borde kunna men inte kan och övertygar mig själv om att jag kommer bli en kass doktor. Skräckscenarier om hur alla mina framtida patienter kommer att dö på grund av min novemberapati flashar förbi, skräckscenarier där alla hatar mig. Jag vältrar mig i oro, ältar möjliga negativa kommentarer jag fått. Så lever jag mitt liv som en emotionell självskadare.

I alla fall tills imorgon, för sen har jag inte tid. Det har man aldrig på det nya läkarprogrammet.

Räddaren i nöden

Det finns vissa saker jag inte kommer att sakna när studentlivet är slut. Dagens matsituation är en av dem. Två månader utan lön och utan csn med bortresta föräldrar börjar göra märkbara hål i plånbok och skafferi. Min räddare i nöden är krossade tomater. Det är en fantastisk produkt med oanad potential. Verkligen.

Blandar du den med lite sambal oelek, vitlök, salt och mjölk och mixar har du snabbt tomatsoppa. Med lite pasta till blir det fest. Blandar du den med sambal oelek, vitlök, salt och mjölk och låter bli och mixa för att istället reda den har du tomatsås. Med lite pasta till blir det lyx.

Jag menar, vem behöver något annat? Vem behöver, låt oss säga, mineraler och proteiner när det finns järn på burk som jag köpte i tillfällig trötthetsdesperation i vintras?

Dagens i-landsproblem, jag vet. Men, men... Maten står på bordet i alla fall och jag riktigt längtar. Idag blir det nämligen pasta med tomatsås.

RSS 2.0