Nyläkare i exil

Sista skälvande dagarna av tentaplugget. Tentaångesten på högvarv, river mig i håret, är frustrerad. Ange 15 miljoner anledningar till ökad glukostolerans? Nämn sjuttioelva andra saker som du borde tagit upp i anamnesen på en kärlsjuk man i 85-årsåldern! Ange fyrtioåtta parametrar som förändras vid ett skov av inflammatorisk tarmsjukdom! Nämn 16 labprover du inte visste fanns! Gaah! Dumma extentafrågor! Vill vara två år, lägga mig ner och skrika. Dumma är ett bra ord för detta ändamål. Underskattat faktiskt.

Sen vill jag bli tröstad. Jag vill att någon ska ge mig beröm jag inte förtjänar. Jag vill att någon ska säga att allt kommer att ordna sig, att jag visst är duktig. Personen säger det på ett sätt så att jag inte känner mig förminskad, så att jag slipper skämmas för mitt patologiska bekräftelsebehov. En utopi. Du och jag tvn, det blir vi två ikväll. Mig kan man inte ha bland vettigt folk.