Miljöbyte
Jag åker buss. Efter otaliga varv fram och tillbaka mellan skogen och staden i bil i olika varianter av det värsta väglaget och nattjour gånger jag-har-slutat-räkna fick det bli så. För omväxlingens skull, för att kunna längta efter att köra bil igen. Och kanske för att njuta av de fördelarna som det ändå har att åka bussen, kunna sova, surfa och göra allt annat än att vara rädd för isfläckar.
Det går fort nu. Det är snart dags att byta placering igen. Jag är inte stormförtjust i just den här förändringen från sjukhuset till psykiatrin. Det var ju inte så kul senast. Och, nej, jag tror inte att psykiatri på något sätt är min grej riktigt. Jag arbetar just nu hårt med att försöka se det just som att åka buss ibland när man kanske egentligen föredrar bilpendling. Att se det som för omväxlings skull. Att se det som att det kanske ändå finns fördelar. Att byta miljö för att uppleva något annat som man sällan ser. Eller?
