Hej skogen

Det gick fort. Fort, fortare, fortast. Som på räls. Ibland chockar jag mig själv. Det där körkortet, det blev mitt. Så var man på väg då. Check. Bort igen, hejdå staden, hej skogen. Förbi skogar, åkrar, läskiga landsvägar. Det är mörkt utanför bussfönstret och jag sitter ensam med mina egna tankar. Magkänslan den är bra. Det känns hoppfullt.

Fortare än vad jag anar är jag framme. Jag går genom den sömniga orten, in på gatan som är tyst och stilla. Snövallarna är höga utanför porten, frost över namnlistan över boende där jag ser mitt namn. Så upp för trapporna. Jag låser upp dörren till mitt nya hem som tack vare en alldeles för snäll familj bjuder in till att somna gott trots fjärilar i magen. Jag är framme för nu. Ett nytt kapitel ska skrivas. 

Idag kan ni kalla mig AT-läkare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0