Att köra vidare

Det var visst dags att försöka ta körkort nu, även för en inbiten storstadsbo som tror att man klarar sig ändå. Det var en del av uppgörelsen. Jag vet ju det sen i somras. Det är en obligatorisk vaccination mot dödlig lappsjuka, denna frihet i en rosa plastbit och en (helst blå) lackad metallåda på hjul. Så jag försöker, men är allt annat än ett proffs. Det här är nytt. På riktigt.

Det har liksom inte intresserat mig något vidare värst innan, det här med motorer och bilar. I ärlighetens namn intresserar det mig fortfarande inte, dessa motorer. Det som intresserar mig är att kunna rulla dit jag vill. Så jag måste uppbåda ork, energi, intresse. Faktum är att jag inte ens har läst så mycket som en barnbok om bilar innan. Jag har lyckats undvika Mulle Meck och Här kommer brandbilen/ambulansen/lyftkranen/skottkärran-böckerna trots tät kontakt med barn i äkta Mulle Meck-ålder. Jag har alltid lyckats övertala dem om att Mamma Mu faktiskt är roligare.

Men Mamma Mu kör inte bil. Mamma Mu undervisar varken barnen eller deras storasyster i skillnaden mellan kylrem och generator. Mamma Mu tycker nog att det här med att lära sig var man ska fylla på kylarvätska och motorolja är ungefär lika kul som storasyster tycker att det är. Så jag och Mamma Mu, vi har inga förkunskaper. Vi står frågande, vet inte i vilken ände vi ska börja egentligen. Början? Var är den? Hur ska vi lära oss det här? Koppling, motorer, varvtal, växla, väjningsplikt, rondeller, motorväg. Rena rama grekiskan. Mu, också.

Det här är nya djupa vatten för mig, en ny värld där jag inte har några som helst förkunskaper. Jag förstår med ens hur hon kanske kände sig i somras, den anhöriga till den svårt sjuka patienten med svullen buk och lågt blodtryck. Hur hon ville förstå, hur jag ville och hur jag försökte förklara. Hur vi försökte förstå varandra där på olika sidor, med olika erfarenheter, olika kunskaper. Hur frustrerande det var att inte nå fram. Men hur förklarar man albuminets betydelse för blodomloppets funktion för någon som inte läst kemi sedan 40-talet? Hur förklarar man frikoppling och generatorrem för någon som är stolt över att veta skillnad mellan broms- och gaspedal?

Tålamod har aldrig varit min bästa gren. Jag är van vid förkunskaper, att fatta snabbt. Jag är ju ett pluggproffs. Jag håller på att lära mig en ödmjukande nyttig läxa när det är ett faktum att jag inte pluggar längre. Det är därför lika mycket ett faktum att jag inte är proffs på något överhuvudtaget. Jag är grön, grönare, grönast. Ny på jobbet, ny i trafiken. Inte där än, ofärdig. Inte färdig, utan formbar. Det kommer över mig ibland med skräckblandad förtjusning. Vem är jag nu egentligen? Vem är jag när jag inte går i skolan? Vem är jag bortom tentor och föreläsningar? Bortom seminarier? Vem är jag som yrkesperson? Vem är jag som bilförare?

Jag har ingen aning. Jag måste istället acceptera att ta det ett steg, en jour, en kurva, en rondell i taget. Ut och köra, ut och öva, ut och joura, ut och resa. Tålamod. Jaha. Bäst att knäppa på sig säkerhetsbältet, då.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0