Inlägget jag inte skrev på födelsedagen

Någon är missnöjd. Mycket missnöjd. Hårda faller orden och visar ingen nåd. Kalla kårar utmed ryggraden.

"..upplever eftervården mycket nonchalant.."
Pang!
"...nog borde insett.."
Knut i magen.
"...yrkar att befattningshavarna åläggs en disciplinpåföljd..."
Fosterställning.

Den äldsta överläkaren G tröstar när tårarna trillar. Någon har fått en mindre trevlig födelsedagspresent precis innan semestern. Elände. På ren svenska. Fan. På oren svenska.

Jag vill inte mer. Det spelar liksom ingen roll. Den aktuella dagen skrev jag ensam ut 9 patienter och hade underläkaransvar för 10 till. Jag arbetade över 4 timmar och orkade inte göra middag när jag kom hem. Ibland räcker det inte att man vänder ut och in på sig själv. Ibland är man fullkomligt och fantastiskt otillräcklig ändå.

Den äldsta underbaraste överläkaren G bjuder på HSAN-tårta till tröst. Tänk om lokalpressen som bildat talar om Karolinska institutet i Göteborg visste. Jag är tydligen en riktig läkare nu. Förr eller senare händer det alla. För mig så blev det tydligen förr. Typ 3 månader in på AT. Det känns riktigt illa. Skit faktiskt.

Själva grejen är en bagatell enligt de som vet. Patienten i fråga är mest arg och mindre vårdskadad. Jag var inte högst ansvarig för vårdtillfället som misslyckades. 3 överläkare och en sjuksköterska är också anmälda. Överläkare G och jag har författat ett vänligt svar och pojkvännen har petat i det juridiska språket. Vattentätt, säger de som vet. Kollegialt stöd som jag knappast klarat mig utan. Nu återstår väntan. I slutändan tror jag verkligen inte att varken patienten eller jag eller någon annan heller för den delen är så värst mycket lyckligare. Patienten skulle helst vilja se mig och mina kollegor brinna i helvetet eller i alla fall spottas på ute på en stupstock på torget, typ. Jag kommer mest lämnas med en obehaglig känsla av att det kan hända närsomhelst igen.

Just nu är det med andra ord lite kämpigt med yrkesglädjen.


Kommentarer
Postat av: anski

Åh, fy och usch! Det är hemskt, en vidrig känsla att bli anmäld! Skönt att du verkar ha så bra stöd och inte står ensam i det här och kämpa på!

2010-09-01 @ 13:32:01
Postat av: Sofia

Nej vad jättetungt! Jag känner ju inte dig utan har bara följt dig på bloggen länge. Läst om hur du varit fin och riktigt duktig mot patienter. Hoppas att det här blir överstökat fort så att du kan få jobba vidare! Jag skickar varm kram att krypa in i och en kista med många lås att stoppa in skammen i så att den håller sig på plats. För jag tror verkligen inte att du behöver skämmas, dåliga doktorer som borde jobba med annat brukar aldrig visa på det samvetet du beskriver. Var rädd om dig!

2010-09-01 @ 18:19:39
Postat av: M

Kan undra varför det måste hittas syndabockar att ställa till det för när patienter/elever/klienter inte får det som de vill...

Det är sällan de som borde anmäla som gör det och du, bräddfull av empati, precis som gamle G, var den som råkade stå i skottgluggen den här gången. Viktigast då är att komma ihåg alla glada tillrop som du får höra betydligt mera av - fina, fina Doktor Nyläkare!

2010-09-04 @ 17:48:02
Postat av: Syrrastudenten

Åh nej, lider med dig verkligen!

Men, kan du verkligen bli anmäld när du går AT? Du har ju inte fått din legitimation än? Läste i typ näst senaste numret av Läkartidningen om en AT-läkare vars anmälan drogs tillbaka, då han/hon fortfarande gick under utbildning (AT). Eller? Rätta mig om jag har fel.

2010-09-10 @ 17:00:43
URL: http://sjukskoterskestudent.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0