Systemfel?

Det är fantastiskt vad trasiga människor är.
Ensamma.

På vårdcentralen i det välbärgade området samlas de när det blivit för mycket. Det är nackspärren som var ett relationsproblem, magont som var en död make och sömnproblemen som kommer när man inte har något sällskap. Det är ångesten över att ångesten beror på att den person som förmodligen känner dig bäst är läkaren med vit rock som sitter bakom skrivbordet och skriver ut lugnande medicin.

Vi söker snabba lösningar i det här samhället, enkla raka svar på komplexa frågor. Det ställer till problem för vårdcentralsdoktorn. Det är kanske inte egentligen så konstigt att magen är i olag när du aldrig äter frukost, jobbar, tar en banan till lunch som du sköljer ner med 15 koppar kaffe för att sedan skynda vidare till ditt hem. Väl hemma i ditt perfekt välstädade hem ska du sedan laga en perfekt ekologisk nyttig middag till den väntande familjen innan du skjutsar barnen till olika mycket viktiga pedagogiska fritidsaktiviteter. Du måste ju ge dina barn en chans till självförverkligande som den pedagogiska, perfekta förälder som du är. Vi kanske egentligen borde prata mer om det här. Ta tjuren vid hornen, ifrågasätta. Mana till förändring. Lättare sagt än gjort... 

Något kan ju vara fel, så vi utreder, funderar, spenderar massor med landstingspengar, testar slutligen medicin mot magkatarr. Det onda försvinner inte, utan att någon är speciellt förvånad. Patienten fortsätter ha besvär, kommer på 15 extra återbesök eller söker en privat läkare som är villig att beställa mer tester för att utesluta ännu fler ovanliga sjukdomar. Kvar står du med som doktor och kliar dig i huvudet.

Det verkar stundtals som om vi inte pratar med varandra i det här landet. Vi har inte tid. Vi har inte tid att prata med våra föräldrar, inte tid att lyssna eller att bli lyssnad på. Vi vet heller inte hur man gör. Vi har inte tid att lära oss att kommunicera, inte tid att lära oss acceptans och kompromiss. Nog är vi lyckade alltid men är vi för det lyckliga? Är inte priset för självförverkligande stundtals lite väl högt?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0