Homo vikul
Men faktum är att just nu väntar jag gärna. Jag träffade patienten på akuten, klämde lite på buken, misstänkte min livs första blindtarmsinflammation. Bakjouren kom, höll med och sen gick det fort. Min arbetstid är slut för länge sedan. Nu tänker jag bara njuta av det där intressanta. Insupa doften av sterilium. Just nu är jag så lycklig som bara en vikarierande underläkare kan vara.
Jag är precis likadan. Det är väl fantastiskt att du har hittat rätt, du gör något du är passionerat intresserad av.
Hej!
Jag heter Kerstin Beckman och arbetar med webbprojektet OmVård.se. Syftet med OmVård.se är att vara en samlingsplats för kvalitetsinformation om vården och för diskussioner om hur vården fungerar ur patientens perspektiv. Den färdiga webbplatsen kommer att bli publik i slutet av augusti.
Idag finns det en sida där vi berättar om projektet samt en blogg. I bloggen länkar vi till olika bloggar som vi tycker ger spännande perspektiv på vården i Sverige, bland annat din.
När vi lanserar den färdiga sidan i augusti kommer vi att ha en mer omfattande länksamling, där vi skriver en kort beskrivning av några av de bloggar som vi tycker är extra intressanta, där vi gärna vill berätta om din blogg. Allra helst vill vi också ha en bild till beskrivningen. Är det okej att vi tar en skärmdump från din blogg, eller har du en bild som du skulle vilja ha med i en sådan beskrivning?
Med vänliga hälsningar
Kerstin
Wow! Vad häftigt att diagnostisera sin första app! Fick du vara med och operera till slut? Var den verkligen inflammerad?
Klart att man stannar kvar. Vi är väl lika mycket tokar allihop som har börjat på den här karriären... ;) Förhoppningsvis går det över innan man går in i väggen. ;)
Och grattis till inlägget ovan! Måste vara roligt att få höra att det man gör är uppskattat! Kämpa på!
Jag älskar det sättet du beskriver särskilt doften av sterilium, som jag inte har kännt sedan ca mån tillbaka, saknar den! Grattis också till inlägget från omvård.se!
