Nyläkare i exil

Under helgen samlades ett gäng blivande jurister, ekonomer, läkare och ingenjörer under samma tak för att festa lite. Du kanske skrockar lite nu, det är ju typiskt att just vi skulle festa tillsammans. Kan det egentligen vara kul? Vi är ju kanske inte de första människor du skulle sammankoppla med vild fest, vanligtvis hittas vi ju under läslampan i biblioteket eller halvspringandes till nästa föreläsning/arbete/praktik med ett gäng tunga böcker under armen. Vi hade det väldigt kul i helgen i alla fall. Men blött värre.

Det som ibland kan vara lite påfrestande med att utbilda sig till ett yrke som snabbt blir en viktig del av din identitet är att det kan bli väldigt svårt att frigöra sig från vardagen. Andra personers förväntningar på hur du ska vara kan snabbt bli ganska krävande i sammanhang som du helst vill vara din privatperson istället för blivande doktor och en allmänt präktig person. Det är inte så kul att gå på fest när folk helst vill att du ska titta på deras hudfläckar trots att du inte läst hud eller när folk alkoholpåverkat berättar om sina underlivsproblem (!) Detta får man väl kanske dock ta, det är relativt lätt att värja sig emot genom att rekommendera besök på närmsta vårdcentral...

Det som dock stundtals kan göra mig ganska ledsen är när jag märker hur en del människor känner att de måste förklara till exempel varför de dricker sprit eller röker när de träffar mig som privatperson, trots att jag aldrig yppat ett ord om att jag skulle tycka illa om detta. Det är då jag blir deras dåliga samvete personifierad, någonting som inte känns speciellt charmigt alls. Skillnaden mellan min "professionella" person och min privatperson liksom utraderas och stämningen blir ganska stram, klinisk och faktiskt inte alls rolig.

Min professionella person skulle aldrig rekommendera någon att supa hårt varje helg och göra rökning till en vana. Jag skulle säga något i stil med att det är ett dyrt sätt att ta livet av sig långsamt. Min privatperson skulle inte heller tycka det var någon bra idé, men skulle veta att det finns bättre tillfällen att prata livsstilsförändringar än i fyllan på en fest. Min privatperson är inte intresserad av att frälsa sina kompisar eller vara vännernas doktor. Min privatperson är intresserad av att vara deras vän. Med vännerna vill jag prata förhållanden, resor och andra roliga saker, inte KOL, cancer, leversvikt på alkoholbasis, diabetes typ 2, hur HIV smittar eller hur sjuk du kan bli om du äter gamla kräftor som förvarats i rumstemperatur och vilken bakterie som orsakar denna sjuka.

Därför är det ibland skönt att festa med personer som befinner sig i exakt samma situation som du, därför att du aldrig behöver bli någons dåliga samvete. Att vara duktig blir helt enkelt ingenting konstigt, du är inte annorlunda. Något som annars faktiskt kan vara jobbigt även om du är annorlunda i en positiv bemärkelse.