Som hemma?
Det är tidig morgon och höstkallt i luften när jag sätter mig på en välbekant buss. Staden visar sig från sin bästa sida med molnfri himmel och glittrande vatten när jag vänder den ryggen för att vara otrogen med den lilla orten. Idag blir det ingen skola. Idag blir det AT-intervju.
Vägen går genom småorterna och skogarna, bort bort, bort i ett soligt landskap för att jag ska kunna vandra bekanta smågator. Löven i allén på huvudgatan har gulnat och händerna fryser men annars är det kusligt hur lätt det är att kliva tillbaka till sommaren.
Havrekakan på stammisfiket smakar bra som vanligt, påtår ingår. Jag sitter och väntar på att tiden ska gå. Framför mig ligger anteckningsblocket, pennor, böcker. Jag pluggar inte, dock. Jag kan inte låta bli att betrakta och undra var jag kommer in i bilden här egentligen. Ska jag bo här? Ensam? Var är mitt sammanhang? Mina favoritmänniskor? Blickarna vandrar till mammalediga vänninor som fikar brevid, till paret borta i hörnet, till den tomma stolen mitt emot, till mina nyinköpta intervjukläder. Jaha. Kvinna i karriären? Som hemma?
Det är barnvagnskonvent på fiket för alla mammalediga. Barn är kissnödiga, ska ha nappar. Var ska de ställa tvillingvagnen? Är chokladkakan ekologisk? Tål den gravida vänninan doften från mögelosten? Finns det chailatte gjord på sojamjölk? Är kaffet rättvisemärkt?
På stammisfiket finns som hemma grova smörgåsar med italienskt pålägg, kaffevarianter i en löjligt stor mänd, ekologiskt, rättvisemärkt, hälsosamt stram inredning och en alldeles egen mammamaffia. Precis som hemma i stan om man bortser från det faktum att hamburgare och pommes frites letat sig in på menyn bland chevre- och pastramimackor med ruccola på valnötsbröd för att frälsa eventuella medföljande pappor och pojkvänner. Lattepapporna lyser tydligen ännu med sin frånvaro på den lilla ortens trendiga fik. Men , annars, tja... Som hemma fast med lantistwist? Jag småler över min kaffekopp och är löjligt nöjd med min upptäckt när jag skyndar vidare mot ett välbekant litet sjukhus om tittar fram bakom krönet där i höstsolen.
Hur kändes intervjun då?
Det kändes bra :)
