I acetonångorna

Idag åker nagellacket obönhörligen bort. Det är avskavt och fult och skulle visserligen bort ändå, men idag blir det inget val av ny färg. MRSA med kamrater och hygienkommissioner har sedan länge förhindrat detta. Doften av aceton sticker i näsan och ger mig säkert minst astma. Kursen i sjukvårdsadministration och miljögifter, läkarprogrammets sista genomteoretiska utpost, min tid som enbart student med färgglada naglar närhelst jag vill. -det är dags att säga hejdå. Det är över nu. Idag är det tenta, imorgon klinik.

Jag borde kanske se till att förbereda mig men väljer att fokusera på det viktiga i livet som naglar istället. Jag måste få tänka, smälta, vara. Det är mycket av den varan nu, allt för att hinna ikapp mig själv som springer någonstans långt där framme, längst fram. Jag springer desperat efter men har tyvärr inte riktigt konditionen. Upp och ner för backar, framåt, framåt, framåt, små skutt över stenar, rötter och andra hinder. Jag är genomsvettig, andfådd och rödmosig. Varför? Jag som egentligen föredrar promenader i mer makligt tempo? Varför ska allt förändras så fort?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0