Gröt i vrångstrupen

Ett axplock ur dagens olika medier:

"Tusentals barn skadas i sjukvården varje år"
"Polisen utreder influensasjuk flickas död"
"Kort tidsfrist för dråpåklagad läkares advokat"

Herregud. Frukostgröten håller på att halka i fel strupe såhär när man läser morgontidningen innan det är dags att springa iväg. Det är inte utan att man undrar...

Vad har jag egentligen gett mig in på? Vad tänkte jag med? Hur ska man hantera den här delen av jobbet? Polis som ska utreda dina medicinska bedömningar som om du hade begått ett brott? Är det här framtiden? Vad ska vara min alternativkarriär? Var kan jag kasta in handduken och den gröna mössan?

Det är inte ofarligt att bedriva vård. Vi hanterar sjuka människor och försöker göra dem friska genom att ge dem olika sorters gifter oh skär i dem i hopp om att det ska slå mer mot sjukdomen än mot människan. Ibland är instrumenten fantastiskt trubbiga och svåranvända, men de är det bästa vi har och mitt bland dessa står en människa som ska sköta det här. Människan är långt ifrån felfri och det i kombination med "instrumentella problem" gör att det ibland uppstår problem. Då behövs utredningar, granskningar och händelseanalyser för att undvika att det händer liknande saker i framtiden. Det behövs genomgångar för att upprätthålla kvalitet. Det ska ställas höga krav på legitimationsyrken. Läkare eller annan sjukvårdspersonal står inte över lagen.

Men... en medicinsk bedömning är något komplext. Det handlar om en sammanvägning av den bild du får av hur sjuk patienten är i ögonblicket och sannolikheten för att du tror att symptomen ska kunna vara tecken på en sjukdom med allvarligare konsekvenser längre fram i tiden. Ytterst handlar diagnostik alltså om sannolikhet snarare än sanning. Objektiva hundraprocentiga medicinska sanningsprognoser är det ont om förutsatt att de överhuvudtaget existerar. Det enda vi kan säga någorlunda säkert är att vi alla kommer att dö. På något sätt. Någonstans. Detta faktum går aldrig att komma ifrån, hur mycket du än läser eller vidareutbildar dig.

Den medicinskt oskolade är dock oftast omedveten om detta. Den medicinskt oskolade går ofta till läkaren och vården för att få en friskhetsstämpel med garantibevis. I detta ligger en övertro på vad vården kan utföra och en stor pedagogisk svårighet som stundtals gör mig mycket rädd. Hur ska jag lyckas förmedla ovanstående budskap utan att helt framstå som helt inkompetent? Hur ska jag lyckas sänka förväntningarna på vad jag och mina kollegor rimligtvis kan utföra utan missnöje? 


Kommentarer
Postat av: m

... och när man samtidigt, hos mindre nogräknade bloggare, kan läsa om en gravid mamma som tidigare fött barn för tidigt och med hjärtfel önska att även barn nummer 2 ska komma för tidigt! Det är ju så jobbigt. Man kan ju inte sova. Och det finns ju kuvöser, för tusan. Och doktorer som banne mig får göra sitt jobb.

Fast dessbättre tror jag ändå att det stora flertalet patienter är oändligt tacksamma över den vård de får. You'll be fine, my sweet!

2009-11-12 @ 14:37:35
Postat av: anon

Jag kände här att jag skulle vilja ge ett annat perspektiv på juridikens inblandning i vården.

Själv är jag hårt drabbad efter att ha förlorat det allra viktigaste, mitt tonåriga barn, i ett självmord. Det värsta hände efter att han inte fick adekvat vård. Han tog slutligen sitt liv när bup stängde för semester i två månader (!). Vården som min son fick bröt mot nära allt som betonas i de nationella riktlinjerna för hur sådan vård skall bedrivas. Det handlar mao inte om enstaka misstag.



Jag har också insett att min son inte är ensam. Vare sig när det gäller undermålig vård eller resultatet av denna. I hälften av självmorden hos barn har det sett ut på ungefär samma sätt som i min sons fall. Så felen är mycket välbekanta och påpekas gång efter gång, år efter år, av Socialstyrelsen. Men inget verkar hjälpa. Det struntas ändå i strukturerade riskbedömningar, vårdplan, vårdkonferenser etc.

Eftersom det inte är okänt hur vården skall bedrivas, eller var felen finns, så kan knappast detta hänföras till misstag eller ”systemfel”. Det handlar om medvetna beslut där säkerheten åsidosätts. Om Socialstyrelsen kommer med ytterligare ett påpekande, tror du detta hjälper? Vad tror du skulle hända om en domstol fastslog att underlåtelse att ge adekvat och säker vård innebar en brottlig handling?

2009-12-29 @ 23:33:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0