En gåta?

De undrar varför personalomsättningen är så hög. De undrar varför underläkarna inte stannar på det stora fina sjukhusets akutmottagning. De undrar varför ingen vill jobba där någon längre stund. Det undrar inte jag.

Klockan är 8.03 och jag har blivit ifrånsprungen av min handledare på röntgenronden. Jag ler mitt allra trevligaste leende när jag går fram till disken där det står en sjuksköterska.

- Hej mitt namn är yetanotherkandidat och jag går kurs här. Idag ska jag vara på akuten, har du möjligtvis en aning om var läkarna är?
- Nä

Sjuksköterskan blänger argt på mig.

- Har du en aning om vem som ska jobba här idag så att jag kan söka på läkaren?
- Nä
- Finns det någon personallista som jag kan leta fram någonstans?
- Det står på tavlan här bakom mig

Tavlan bakom sjuksköterskan är helt tom på namn förutsatt att jag inte blivit både blind, knäpp och icke läskunning.

- Men... tavlan är ju tom?
- Det är väl ändå inte mitt problem?
- Finns det möjligtvis någon lista i en pärm eller dylikt?
- Nä
- ????

***

Internet blir min räddning. Jag lyckas till slut efter många om och men hitta en gömd lista på intranätet och under över alla under och ett stort tack till växeln senare sitter jag med min handledare. Patienterna är inte helt lätta och bakjouren måste ringas. Jag märker med ens hur handledaren blir sjukt nervös och bläddrar febrilt igenom 2 anatomiatlasar och 15 böcker innan det väl blir dags att ringa. 

- Det gäller att vara förberedd, annars får du inga svar

Min handledare tar upp telefonen med darrig hand och ångest i ögonen. Det är dags för den stora utskällningen.

- Hej, det är XX, underläkare på akuten. Är du mycket upptagen?

Sucken på andra sidan hörs ut genom telefonen till andra änden av läkarexpeditionen där jag står. Ja, bakjouren är synnerligen upptagen och alldeles för viktig för en underläkare på akuten. Visste inte underläkaren de här självklara grejerna?

- Vänta, jag har en fråga till!

Med andan i halsen lyckas XX ställa sin fråga men inga följdfrågor och får till sist telefonen slängd i örat.

***

En timme senare sitter jag och skriver journal. Det har ryktats om det stora kriget om mjuka arbetsstolar på arbetsplatsen, men det har ju låtit så småaktigt. De måste ju överdriva, eller hur? Så jag sätter mig i en av kontorsstolarna. Det skulle jag inte ha gjort.

Sjuksköterskan står plötsligt bakom mig, armarna i kors, trummandes med fingrarna och med en min sur som citronsyra. Hon säger ingenting. Jag förstår ingenting. Min handledare vänder sig bort.

- Kan jag inte sitta här?

Trummandet med fingrarna fortsätter och handledaren vänder sig mot min handledare.

- Vi har ju faktiskt pratat om det här! Det där är sjuksköterskornas dator! Och kontorsstolarna är faktiskt först och främst för personalen som jobbar här! Det handlar om arbetsmiljö!

Arbetsmiljö, jo man tackar. De har verkligen lyckats. Det finns många oskrivna regler. Jag har brutit mot ungefär en biljard av dem. Men sjuksköterskan bestämmer sig för att vara storsint och låter mig sitta kvar efter att ha visat mig var jag kan hitta en pall nästa gång. Jag bugar, bockar och tackar. Detta är storartat.

Kommentarer
Postat av: Maria A

Det blir snart bättre, jag LOVAR! Å, vad jag känner igen mig.

Lycka till!



Maria,

ST läk allm medicin

2009-05-21 @ 22:44:45
Postat av: Steve

wow... vilken arbetsmiljö alltså! Låter som något man ser fram emot.. eller kanske inte...

2009-05-22 @ 08:35:20
URL: http://www.voiceofsteve.com
Postat av: Doktoranden

Det är ju så jag längtar med passion...



Stortartat skrivet.

2009-05-22 @ 09:15:12
URL: http://doktorandtankar.blogspot.com
Postat av: Maskrosen

Kan ju inte säga annat än att jag känner igen mig. Ändå har jag svårt att tro på det. Så illa kan det väl inte vara? Det läskiga är att det är just så illa.

Och att det får fortsätta...

2009-05-22 @ 12:45:01
URL: http://maskrosblogg.blogg.se/
Postat av: anski

Ja, det där med inpinkade revir fortsätter nog tyvärr sen också... Men bakjourer och de som sköter intro är i allafall näst intill perfekta hos oss så det beror nog på sjukhus... Kämpa på, du är snart klar!

2009-05-22 @ 15:04:17
URL: http://anski.blogg.se/
Postat av: FiaLisa

Har du möjlighet att få fram kritik i någon utvärdering? Det är så sorgligt men det mest konstruktiva man kan göra är nog att se till att aldrig behöva jobba där igen.

2009-05-22 @ 18:39:32
URL: http://fialisa-drdr.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0