Mätt

Det är intressant det vi läser nu. Jag skulle inte vilja något annat än att riktigt förkovra mig, lära mig detaljer, mera syndrom, mera sjukdomar, mera patofysiologi. Barnkursen är som läkarlinjen i miniatyr där allt mellan radiologi och psykiatri ska behandlas och i kombination med en alldeles för kort kurstid innebär detta att man kastas in i nästa moment innan man hunnit börja med det förra. Det känns lite udda att aldrig liksom kunna svara på frågan var man ska vara imorgon för att det är nästintill omöjligt att hålla koll. Lite oambitiöst, rentav. Bryr jag mig inte mer än så?

Men ok, det kanske bara är att acceptera
Att tvingas ägna lunchen åt att åka buss för att ta mig till nästa undervisningmoment?
Att aldrig kunna gå på toaletten utan att fråga minst två personer om vägen?
Att aldrig hitta mottagningen jag ska till?
Att jag aldrig kommer att få koll på någonting?

Jag är mätt på detta nu. Faktiskt. Vilket är allt annat än vad jag kommer vara imorgon när det lämnas ca fem minuter för lunch efter restid. Detta om jag hittar rätt sjukhus och rätt buss, vill säga. Vart jag ska vara imorgon ska jag försöka klura ut nu med mina fem olika scheman. Det känns lugnt då jag ju faktiskt ändå har hela natten på mig.

Kommentarer
Postat av: opsyrran

Omg...! Hur länge har du kvar på utbildningen? Låter lite körigt det där - men jag antar att det bara är att gilla läget, som man säger... När jag läser sådana här inlägg är jag glad över att jag aldrig sökte in på läkarutb... men å andra sidan går jag och ångrar mig över det andra dagar... surt. Hoppas du hittade iaf!

2009-03-28 @ 08:05:23
URL: http://opsyrra.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0