Om tvätt
Jag viker tvätt
Jag har tvättat hela garderoben
allt ska ner i väskor
för nu åker jag
Det är de där praktiska detaljerna som gör att man kan stå ut med nervositet och osäkerhet. Jag vet inte. Ingenting vet jag om framtiden. Jag ska ta en paus från mitt liv här. Distans för att få perspektiv på både det ena och det andra, men kanske framförallt på mig själv. Det är det enda vettiga och ändå har jag separationsångest. Från stan, från honom, från vännerna som också jobbar. De är ju trygghet.
Jag sneglar på den nya namnskylten.
Det är något skumt över titeln
vik underläkare?
Jag kan ju inget mer än igår
Ändå ska jag bara byta skylt sådär
Ett litet steg för mänskligheten
Men en stor grej i mitt liv nu
Den senaste i rader av maskiner med tvätt är färdig. Det luktar mammas sköljmedel, trygghet. Jag hänger lakanen att torka ute i trädgården. De luktar lite mer hemma då. Lite trygghet på burk. Lite artificiell trygghet att omfamna en om kvällarna när man kommer ligga och undra vad man håller på med egentligen. Någonting hemtamt mitt i det okända. Det är så jag står ut inför det stora underläkaräventyret.
Lycka till.
Hej!
Har följt bloggen ett tag men aldrig kommenterat, för ja... sån är jag. Du skriver alltid intressant och bra!
Nervositeten inför första vicket minns jag, fy fan vad jobbigt det var. Men det släppte rätt fort om det är till någon tröst. För att sedan komma tillbaka ett halvår senare inför AT:n, och igen vid bytet från trygga fina Medicin till läskiga arga Kirurgen. Men det går alltid över, tro mig.
Lycka till med stora underläkaräventyret, jag är tämligen säker på att det kommer gå strålande. :)
/AT-kollega i norr
det kommer att gå jättebra!
Hör av dig till vännerna! Även om ni inte är i samma stad så jobbar ni med samma stora kliv. Skicka iväg ett mail så får du tillbaks några vilsna kamraters tankar. Du är inte ensam, även om det känns så. Så känner jag med, och jag behöver inte ens flytta från stan. Kämpa på nu! Du är super!
