Ihågkommen
Det var inte vad jag hade förväntat mig.
Faktum är att jag hade tyckt att patienten var ganska jobbig, hemskt men sant. Damen hade alla fel och sjukdomar, nerifrån lilltån till nacken, ut i tumnageln och tillbaka igen. Jag hade låtit henne prata, prata, prata. Jag hade inte så mycket att säga, inte min handledare heller. Inte sjuk, inte kroppsligen. Domen blev inga piller. Åtgärden endast ett återbesök till samma gamla vårdcentral där hon varit så många gånger förut. Under solen intet nytt. Jag trodde att hon blev besviken.
Men jag fick förmånen att också komma tillbaka till samma gamla vårdcentral. Där väntade ett tackkort med kattungar och små rosor på till min handledare och "hennes snälla kandidat" och jag blev med ens ganska paff. Sedan kände jag mig som världens gris som hade tyckt att hon var jobbig. En tankeställare, javisst. En läxa att lära. Det gick att göra rätt. Vi hade inte samma mål, jag och patienten. Det jag tyckte var otillräckligt kanske inte var det , trots allt? Ibland kanske det räcker med att bara finnas?
Det finns något hoppfullt i det, helt klart.
Faktum är att jag hade tyckt att patienten var ganska jobbig, hemskt men sant. Damen hade alla fel och sjukdomar, nerifrån lilltån till nacken, ut i tumnageln och tillbaka igen. Jag hade låtit henne prata, prata, prata. Jag hade inte så mycket att säga, inte min handledare heller. Inte sjuk, inte kroppsligen. Domen blev inga piller. Åtgärden endast ett återbesök till samma gamla vårdcentral där hon varit så många gånger förut. Under solen intet nytt. Jag trodde att hon blev besviken.
Men jag fick förmånen att också komma tillbaka till samma gamla vårdcentral. Där väntade ett tackkort med kattungar och små rosor på till min handledare och "hennes snälla kandidat" och jag blev med ens ganska paff. Sedan kände jag mig som världens gris som hade tyckt att hon var jobbig. En tankeställare, javisst. En läxa att lära. Det gick att göra rätt. Vi hade inte samma mål, jag och patienten. Det jag tyckte var otillräckligt kanske inte var det , trots allt? Ibland kanske det räcker med att bara finnas?
Det finns något hoppfullt i det, helt klart.
Kommentarer
Postat av: Maskrosen
Jag tror definitivt att det finns en vits med att bara finnas för patienterna. Många läkare är nästintill patologiskt handlingsinriktade. Men som du nu fått erfara kan bara det att någon tar sig tid att lyssna på eländet vara tröst nog. Då är man inte längre ensam med det. Att som snäll kandidat dela med sig av sin tid hjälper ofta mer än man tror. Fortsätt så så ska du se att du blir en alldeles utmärkt doktor! :)
Postat av: opsyrran
Har själv upptäckt hur viktigt det är att ge tid, ibland räcker det med några minuter och ibland måste man avvara lite mera tid. MEN det ger så otroligt mkt tillbaka i slutänden!
Trackback
