Ensam i byn
Jag är ledig i småstaden. Det är min första helg på hela sommaren som jag har en längre sammanhängande tid (ok, tre dagar) då jag är ledig och inte åker bort. Här ska sovas, städas, slösurfas och inhandlas mat. Det är jag hjärta pyttebyn hela helgen. Hurra.
Kan jag verkligen bo här? Det finns ju en hel del som talar emot.
Ett: jag har inget körkort.
Här har man bil. Punkt med utropstecken efter. Slutdiskuterat. Att ta körkort om jag ska bo här är alltså på något sätt prio ett. Nästan viktigare än läkarexamen...
Två: "city" har söndagsstängt.
Kommentarer överflödiga.
Tre oh viktigast: det är alldeles för många mil till alla favoritmänniskorna
Hur ska jag locka hit dem? Orkar jag pendla? Veckopendla? Kan någon uppfinna en teleporteringsmaskin typ nu? Kan jag få hit mina favvisar och samtidigt skaffa mig nya?
Men samtidigt...
Jag kan inte ha det bättre på jobbet. Det är allt jag vill ha och lite till. Stödet från kollegorna är av en kaliber här jag inte trodde var möjlig efter att ha kastats runt som en vante mellan universitetsklinikerna. Jag har två veckor kvar tills semestern, jag är dödstrött men längtar inte bort från jobbet. Faktum är att jag snarare tycker att det är lite sorgligt att det bara är två veckor kvar, även om solen skiner. Det säger väl allt jag behöver veta, eller?
