Första hudsnittet
Jag har fått hålla i en skalpell och lägga ett snitt alldeles själv för första gången i mitt liv. Det var en massa var som hade samlats i en böld och ville ut. Hej och hå.
- Tricket är att inte fega ur. Ett rejält snitt ska det vara så att allt kan rinna ut. Det får inte läka samman för snabbt.
Okej. Det är tur att den alldeles fantastiska kirurgen är just denna superkirurg. Med ett sällan skådat lugn låter han mig snitta. Han har varit med förr. Svettiga nyläkare i operationssal är hans vardag sedan evigheter. Sedan får jag en peang för att öppna såret ytterligare. Som att klämma en gigantisk finne med vassa verktyg. För en kirurgiskt intresserad nyläkare kan livet nästan inte vara bättre. Ni hör ju. Alltsomallt har jag alltså haft en alldeles fantastisk nattjour. Det spelar liksom ingen roll att jag inte fick sova en blund. När handledningen är såhär fantastisk kommer jag gärna tillbaka imorgon.
Som att klämma en gigantisk jättefinne, alltså?
Tror jag skall sadla om och bli kirurg!
Finnklämmarhimlen.
