Aj, aj...
Jag sitter i en veritabel rävsax. Vem är jag att döma? Vad kan jag om psykiatri? Har jag missuppfattat? Kan man ha synpunkter på sin handledare på det här sättet? Är det oförskämt? Hur talar man om för någon på ett finkänsligt sätt att samtalet de håller i inte fungerar, eller på ren svenska, hur det fullkomligt håller på att gå åt skogen?
Samtidigt har jag någonslags skyldighet mot patienten som sitter där. Ska inte jag som kandidat också värna om patientens bästa? Gör jag det i det här fallet när jag bara sitter tyst? Är det fegt?
Tur att placeringen snart är över.
Lurig situation. Verkar tyvärr vara rätt vanlig. Du kanske ändå kan signalera med ögonen mot patienterna att du ser att kommunikationsproblemet inte ligger hos dem? Tror det skulle vara bra för dem att ha med sig. De förstår förhoppningsvis att du har svårt att kliva ur situationen mer än så och kritisera din handledare just då. Ibland tar i och för sig läkare kritik långt bättre än man vågat hoppas på. Jag var med ett barn jag hade på kollo till akuten. Läkaren försökte förtvivlat förklara för henne vad som triggat astmaattacken. Jag såg hur barnet inte förstod något alls trots massor av försök. Erbjöd mig att förklara istället eftersom jag är van vid barn och det togs glatt emot. Själv hade jag skämts över att jobba på en barnavd. och så uppenbart inte kunna prata med barn. Låter i och för sig inte som att din handledare skulle vara så öppen för kritik.. Hoppas det ordnar sig!
Jag skulle nog inte signalera till patienten, som ovanstående föreslår, eftersom det på ngt sätt underminerar läkarens auktoritet.. Egentligen kan du ju inte göra ngt, förutom att föreslå en kvällskurs i svenska, och Det är ju li-ite känsligt, eller hur? :-P
