Patetiskt privat
Detta är min dag
Jag går upp.
Gråter.
Åker till skolan.
Pluggar psykiatri.
Sätter diagnoser på mig själv
Osjälvständig personlighetsstörning?
Börjar plugga ögon istället.
Undrar om för många tårar kan skada på något sätt.
Hur behandlar man saltvattenseksem?
Petar i sallad till lunch.
Vi ska inte tala om öron.
Neurologi. Äh, jag orkar inte.
Jag åker hem och gråter istället.
Det var ju så kul senast.
Saknaden är fysisk.
Älsket tydligt och smärtsamt.
Det är som att sakna en ytterst vital kroppsdel.
Som ett hjärta eller nåt'
Jag är halv, eller kanske 30 %.
Högst.
Jag saknar till och med den stökiga diskbänken.
Jag går upp.
Gråter.
Åker till skolan.
Pluggar psykiatri.
Sätter diagnoser på mig själv
Osjälvständig personlighetsstörning?
Börjar plugga ögon istället.
Undrar om för många tårar kan skada på något sätt.
Hur behandlar man saltvattenseksem?
Petar i sallad till lunch.
Vi ska inte tala om öron.
Neurologi. Äh, jag orkar inte.
Jag åker hem och gråter istället.
Det var ju så kul senast.
Saknaden är fysisk.
Älsket tydligt och smärtsamt.
Det är som att sakna en ytterst vital kroppsdel.
Som ett hjärta eller nåt'
Jag är halv, eller kanske 30 %.
Högst.
Det här kanske är det bästa just nu. Det enda möjliga, det enda hoppet. Att ta ett steg tillbaka. Att ta hand om sig själv. Men det går inte att komma ifrån att det suger. Det är vad som händer när 50-timmarsveckan kommer ikapp. Det tär på tålamodet att vara ihop med en läkarstudent, tydligen. Läkarstudenter är inte roliga alla gånger. Och det är därför jag gråter. Och saknar lite till.
Jag saknar till och med den stökiga diskbänken.
Kommentarer
Postat av: kandidatpappa
Du kommer att må bra igen. Så är det. Och du kommer att hjälpa många andra genom att berätta just det för dem : att de kommer att må bra. För så är det.
Och vet du, själva livet suger ibland. Mortaliteten är t ex 100%... Men inte här och nu. Där och då.
Postat av: m
Allra finaste barn.
Postat av: Kandidaten
Usch då. Kämpa på. =(
Trackback
