Ingen lärka idag, inte

http://www.dagensmedicin.se/asikter/blogg/gastbloggar/elidas-blogg/

Jag önskar att jag också skulle kunna känna så ibland. Att jag liksom kunde någonting.  Att jag skulle få känna mig lite mindre som en bluff. Att jag skulle kunna få vara lite mer idealistisk. Om jag kunde få tro ens för en sekund att jag skulle spela någon roll.

Jag är trött nu, och faktiskt ganska förbannad. Förbannad på de som planerat den här omöjliga terminen. Förbannad på kursledningar som tycker att det är kandidaternas fel, trots att vi drivs på tills vi nästan går under. Tredje kursstarten på lika många veckor, ånyo Kommentaren. Kommentaren om hur kursen var dubbelt så lång förut och hur det inte kommer gå. Ånyo en påminnelse om att vi inte kommer att duga för att våra kurser är för korta. Ännu en påminnelse om hur vi kommer att bli oanställningsbara. Tack. Precis vad jag behövde. Mer stress till den oro som jag redan känner.

Jag tackar och bockar och går hem och hetsar lite till. Jag ska ju bara gå igenom all teoretisk neurologi innan imorgon. Det har ju faktiskt redan gått två dagar av kursen.

Kommentarer
Postat av: T3

ÅÅH KOMMENTAREN. Gud hjälpe mig om jag får höra det en gång till. Och tyvärr kommer jag få det eftersom vi är den olyckliga första terminen som går hela nya läkarprogrammet. Har alltid misstänkt att vi kommer suga och inte kunna någonting när vi kommer ut och ska anställas. Ni har tydligen fått detta bekräftat också. Tummen upp, KI.

2008-11-12 @ 19:55:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0