Mitt tålamod prövas
Dagens nyhet på självkännedomsfronten är att jag är en elak människa. Jag sitter på akuten och hoppas att någon ska komma in med ett sår som ska sys. Eller så vill jag träffa en patient med ett rejält bukstatus. Någon att klämma på, någon som jag kan föreslå en handläggning för. Åhhhh! Kom igen!
Jag är empatisk. Egentligen. Jag vill att människor ska vara friska. Egentligen. Men...
Nattpasset som kandidat på akuten är denna natt en aldrig sinande ström av människor som inte är sjuka. Några exempel:
Första patienten:
Andra patienten:
Jag frågar patienten, vad har du för något besvär? Jadu, idag är det bra men jag hade ont i magen igår och så har det varit av och till i fyra år svarar patienten.
Gaaaaaaaaaaaaaaah!!!!!
Jag sätter mitt hopp till fylleslagsmål kommande lönehelg. Jag ska vara nykter. På akuten. Med nål och tråd. Hehe...
Haha, ja precis så är det och den frustrationen känner nog alla ibland. Samtidigt är det ett problem att vår utbildning är så beroende av "vad som kommer in". Nån får göra en LP, en annan assistera på en app och det gäller att hålla sig framme, hitta saker att göra, fråga mycket. Det är ganska tröttsamt. Och i slutändan har vi alla fått lite olika utbildningar...
I LOVE YOU, MEAN PERSON!!!
du är så rolig. din blogg kommer bli vida känd och dina texter kommer ges ut i bokform, "yet another candidate's guide to sucessful internship" eller nåt i den stilen. Ursäkta min lousy engelska. JAg har precis
börjat på min synnerligen avancerade 30p kurs i just engelska. ;-)
Sköt om dig, jag hoppas på riktigt eländiga fall framöver! ;-)
Menar du att akuten inte är som på Grey's anatomy? Vilken besvikelse!
