Längtan till kirurgen
Äntligen, äntligen, äntligen! Jag börjar se ljuset i tunneln. Även om projektarbetet nu mest liknar något som bör få ett pris för projektplan och projektgenomförande som aldrig ska upprepas, det finns där! Det finns ett word-dokument med ett dåligt projekt som det står mitt namn på. Förhoppningsvis får jag ett tröst-G för att handledaren inte orkar läsa det och sedan ska jag ägna mig åt ritualisk bränning av detta ångestprojekt. Som sagt var: äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN!
Nu väntar kirurgen på måndag. Jag sitter och dreglar över den kurslitteratur som kommer att gräva djupa hål i min januariplånbok. Jag kan inte börja och beskriva hur skönt det ska bli att komma in i lite fasta rutiner igen, att ha folk omkring sig, någon att fråga när man inte förstår, någon att ha tentaångest tillsammans med. Å kirurgen, det känns bra. Jag är laddad.
Nu väntar kirurgen på måndag. Jag sitter och dreglar över den kurslitteratur som kommer att gräva djupa hål i min januariplånbok. Jag kan inte börja och beskriva hur skönt det ska bli att komma in i lite fasta rutiner igen, att ha folk omkring sig, någon att fråga när man inte förstår, någon att ha tentaångest tillsammans med. Å kirurgen, det känns bra. Jag är laddad.
Kommentarer
Trackback
