På andra sidan semestern

Jag har för mycket tid. Det känns, trots allt, alldeles underbart att kunna säga det. Jag tittar på tv, slösurfar, sover lite, äter något och sedan är det dags att sova middag. Idag har jag varit effektiv. Jag har handlat mat.

Jag har haft panik inför den här sommaren. Jag har inte varit mitt vanliga ambitiösa jag och det här var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Extra mycket känns paniken när jobbet drar igång för sommaren och när jag inte längre kan blunda inför det faktum att jag inte gjort något bättre av min sommartillvaro. Jag kommer inte at komma tillbaka till skolan i höst med fantastiska erfarenheter. Jag kommer inte ha lärt mig någonting nytt och jag kommer att vara lika hopplöst tafatt och valhänt som alltid. Jag kommer att komma tillbaka till skolan några semester- och nattarbeteskilon fetare med nyvunna kunskaper i takfärgsanalys från horisontalläge i säng samt nyvunnen förmåga att vinna 10000-kronorsfrågan på det heta forskningsämnet TV3s programtablå. Det har känts meningslöst att kasta bort en sommar, gå på sparlåga, att ha ett jobb som omöjligen kan leda någonvart.

Idag lämnade jag dock tillfälligt horisontalläget i sängen för en tillfällig visit hos min vän soffan och hans kompis tvn. En dokumentär på Discovery (!) fick mig att fundera på något jag läst om örat för länge sedan. Sagt och gjort, i bokhyllan fanns en något dammig kursbok från fysiologen och denna åkte fram. Det var då jag kände det, det där pirret. Den där nyfikenheten, lusten att lära, lusten att veta, det där som är så lätt att glömma bort när tentaångesten tar överhanden eller när oron inför framtiden ständigt lurar runt hörnet. Jag bläddrade bland sidorna med underbara pedagogiska bilder, små faktarutor med småkul fysiologi. Kanske satt det där i sidorna som lästes under de tidiga terminerna, den där lustfyllda känslan. Kanske var det någonting som fanns där i bakhuvudet, något som behövde väckas till liv igen? Kanske var allt som behövdes lite horisontaläge så att det kunde fall på plats igen? Hursomhelst, den sköljde över mig, den där glädjen och med den även en känsla av tacksamhet. Jag har fått ynnesten att lära mig det här som är så intressant. Jag får faktiskt göra den här fantastiska resan, en framtidsdröm håller på att gå i uppfyllelse. Det kan ingen ta ifrån mig.

Kanske är det också där jag får leta efter styrka, där i lusten att lära. Kanske är det nyfikenheten som till slut kommer att få mig att våga pröva vingarna i det okända, i allt det där som känns läskigt?

Jag kunde ha skaffat ett bättre sommarjobb. Jag hade kunnat vara mer ambitiös, tvingat mig själv att åstadkomma mer under mina lediga dagar. Men sakta, sakta börjar jag kunna acceptera att det här med att en slö semester kanske inte var så tokigt ändå. Kanske var det "just what the doctor prescribed"?

Kommentarer
Postat av: m

Jamen just det! Det är precis så det fungerar - studier av takfärg och utprovning av soffpositioner är alldeles nödvändiga för att hjärnan ska få vila, få chansen att hinna ikapp och bearbeta allt det där fantastiska som du förmår knö in i den. REGELBUNDET måste man ge efter för latmasken inom sig.

Kram, älskade barn!

2008-07-07 @ 11:25:28
Postat av: Anonym

Jag tror hjärnan fungerar bäst i långa loppet om man ibland tar stunder då man inte gör någonting, bara slöar och har tråkigt. :-)

2008-07-07 @ 18:49:18
URL: http://attblidoktor.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0