Vårdgaranti
- Men doktorn på vårdcentralen sa ju att han var frisk senast i augusti...
Jag sitter med en nybliven änka i telefon. Det gick snabbt, som en blixt från klar himmel. En dag så fanns han för att i nästa aldrig någonsin komma tillbaka. Nu finns han i minnet och i sin frånvaro. Efter 70 år tillsammans kunde tomheten inte vara större. Änkan vill ha svar, förklaringar. Vad hade gått snett?
Jag förklarar att ingenting har gått snett. Nej, det var inte den där glömda blodtryckstabletten under förra månaden som gjorde det. Nej, du gav honom inte fel mat. Nej, det hade inte hjälpt att ni hade sökt tidigare. Nej, den där whiskeyn till fredagsmiddagen hade inget med saken att göra. Och inte den där cigarren på nyårsafton heller.
-Och jag tog ju honom till doktorn... Han har alltid legat bra i sina blodfetter...
Garantier. Är jag frisk? Var han frisk? Kommer jag att slippa att bli sjuk nu när jag tar min Ramipril?
Jag ägnar stor del av min tid på jobbet med att lugna. Alla som söker akutmottagningen är tack och lov inte dödssjuka. Faktum är att många kan gå hem efter lite undersökningar, prover och ibland någon röntgenundersökning. Ibland kan jag förklara varför, ibland kan jag bara konstatera at vi inte tror att det är något farligt. Just nu. Men att patienten förstås är väldigt välkommen tillbaka vid förändrade eller förvärrade besvär. Ibland lyckas jag att sälja in detta till mina pátienter. Andra vill ha det jag absolut inte kan ge i form av just det jag beskrev ovan. Garantier. Patienten har alltid rätt att kräva. Men vad gör vi när vi omöjligen kan leva upp till kraven?
Det är få saker man kan lova angående hälsa. Den enda hundraprocentiga garanti jag kan dela ut med gott samvete är att du, jag, din mamma, pappa och moster alla någon gång kommer att dö av någonting. Och det är ju knappast ett så muntert och absolut inte ett kundvänligt lättsålt budskap. Patienten som ser sig själv som en kund kan ju då inte bli annat än totalbesviken och tycka att vården är en inkompetent och otillräcklig institution. Den krassa sanningen är att det mesta i livet förutom födelse och död är sannolikheter, bedömningar och val. Det finns få riktiga garantier. Garantin på tvn "som inte kan gå sönder" bygger ju på att den sannolikast inte kommer att göra det. Skulle den ändå gå sönder är det sannolikt så att det ändå är så få tv-apparater som går sönder att firman kan ge dig en ny utan att gå i konkurs. Den lyxen har inte vi inom vården i de bedömningar vi gör varje dag. Därför kan vi heller inte lämna några garantier till våra bedömningar. Därför kommer den patient som inte kan skilja på kundperspektiv och patientcentrering aldrig att vara nöjd. I en värld som ställer högre och högre krav, och med politiker som inte förstår att vård inte är en vara på samma sätt som en tv-apparat kommer vården aldrig att vara tillräcklig.
Jag och den nyblivna änkan samtalar länge. Det gråts en skvätt där på andra sidan luren. Vi pratar mer om feta såser, blodiga biffar, allt livets goda som hon ordnat med ibland till sin älskade make. Och nej, ingen indragen biff på fredagen hade gjort att döden slutligen helt kunde undvikas. Men ja, livet hade blivit tråkigare. Och ja, man måste gå leva innan man dör. Och nej, det fanns ingenting du hade kunnat göra för att hindra sin 95-årige make från att dö.
Jag garanterar.
Mm. Precis så. Lät som om hon ändå fick ett fint samtal där med dig i krisen. Men jag kan vara så förvånad över vilka förväntningar människor kommer med till vården. Fast kanske är det just då när människor är som sjukast eller skörast som de behöver det allra mest att få tro att doktorn kan vara magisk och fixa allt.
Fruktansvärt bra skrivet. Jag önskar att alla hade samma sätt att se på det. Det är ju precis så, man kan inte lämna några garantier, hur gärna man än vill.
