Rapport från ett jourrum

I nattens mörker känner jag mig sådär stor som man bara kan göra när man är oerfaren och allting är nytt. Jag vandrar genom släckta korridorer och tomma trapphus. Vägen mot jourrummet går genom bekanta miljöer som under natten ändrar skepnad; det faktum att de under dagen är så fyllda med liv gör dem spöklika när de under natten är tomma och övergivna. Tystnaden är högljudd och ekande. Ljudet från den något för stora läkarrocken som fladdrar över de något säckiga landstingsbyxorna hörs svishande, tydligt.

Jag är på väg till det där rummet som i teveserier lätt blir mytomspunnet, rummet där alla intriger utspelar sig mellan tältsängarna. I verkligheten är man sällan tillräckligt många på natten för att intriger ska kunna utspela sig i jourrummet. Det skulle liksom vara du och din låtsaskompis i sådana fall. Den glamourösa miljön (?), den finns dock i verkligheten. Ibland får man gå dit när jourgudarna är nådiga. Jourrummet ligger en våning upp, bakom mottagningen. I jourrummet står en säng och ett bord, en klockradio blinkar i ett hörn. I jourrummet finns en dörr och bakom den ett litet badrum. Två små handdukar ligger på den bäddade sängen. Jag tvättar av ansiktet, borstar tänderna och kryper ner mellan lakanen. Så ligger jag där och tänker. Tänker på alla patienterna. Tänker på om det är något jag glömt. Tänker på underläkarkollegorna som liksom jag befinner sig någonstans på en akutmottagning eller jourrum runtom i landet. Tänker på mannen. Kontrollerar att sökaren och telefonen har batteriladdning. Tänker på alla som gjort det här innan mig. Somnar av utmattning.

Två timmar senare är det dags att vakna. Ett glas vatten, en kam genom håret, rycker av sängkläderna, lägger alla telefoner och sökare i fickan igen, drar på mig läkarrocken, släcker lampan, stänger dörren, springer ner till rapporten. Jourliv. Spännande, läskigt, speciellt och det som gäller i mitt liv just nu. Äkta sjukhusglamour.
 


Kommentarer
Postat av: Doktoranden

Måhända är jag alldeles för medicinskt färgad, men hela texten känns modern och känslosamt romantisk.

2010-04-12 @ 19:39:41
URL: http://doktorandtankar.blogspot.com
Postat av: m

Nejdå doktoranden - även alldeles utan att vara en medicinskt färgad läsare, vilar det ett skimmer över texten.

2010-04-12 @ 23:59:49
Postat av: Rebecca

Hej, har precis börjat följa din blogg och måste bara säga att du för mig har blivit en förebild. Sitter med näsan i fysiologiboken inför tentan som är om ett par dagar (pluggar till ssk), och tycker att det just nu är bland det tråkigaste som finns. Att läsa din blogg ger energi att orka ta sig igenom de sista sidorna. Sluta inte blogga! Du skriver så roligt, medryckande, spännande och igenkännande!

2010-04-14 @ 13:06:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0