Hej doktorn

- Hej, jag heter yetanotherkandidat och jag är läkarkand... erm, läkare här på akuten.
  Berätta för mig varför du är här!

Jag nästan snubblar in på rummet och tappar telefonen ur fickan. Ett strålande första intryck ger jag idag min alldeles egna första patient. Grattis. Du är i trygga händer nu. Du ser ju. Jag kan ju det här. Jag har ju gjort det en halv gång förut. Det där ansiktsuttrycket som fullkomligt strålar gröngöling finnns bara i ditt huvud.

Men min patient berättar, svarar tålmodligt på frågor. Patienten litar på min kompetens. Det känns mer än skakigt. Anamnestagningen urartar till ett fullkomligt förhör om huruvida patienten möjligtvis har några symptom hon inte tänkt på att hon hade som skulle kunna indikera att hon svävar i livsfara.

- Har du diabetes?
- Kärlsjuka?
- Högt blodtryck?
- Liknande besvär tidigare?
- Blodbrist?
- Viktnedgång?
- Feber?
- Annan livsfarlig sjukdom?
- Vad har din fasters mosters kusin för någon sjukdom?
- Är det något som går i släkten?
- Allergier?
- Säker på att du inte är allergisk mot lokalbedövning?
- Är du verkligen säker?
- Säker???

- Det är bra att doktorn är noggrann.

Jo, jag tackar. "Doktorn" är ute på hal is och är livrädd. Livrädd att missa livsfarliga saker - snälla dö inte! Det vore så tråkigt för oss båda. Okej? Jag ringer bakjouren som håller med mig om planen. Jag får lära mig ytterligare rutiner. Jag skriver mitt livs första recept med min underskrift på.

Därefter går jag tillbaka till patienten. Jag har med mig receptet och förklarar planen och medicinen. Jag ber patienten att komma tillbaka om det inte ger sig eller om hon skulle få feber eller känna sig allmänt sjuk eller vill ha någon att prata med eller...

...om hon vill träffa en riktig doktor. Men där hejdar jag mig. Just det. Usch då.

Senare går jag förbi henne vid kiosken. Hon pratar med sin sambo.

- Ja, och så fick jag recept av doktorn.. Men titta, där är hon ju!

Patienten vinkar åt mig. Jag vinkar tillbaka.
Nästan som om jag vore doktor på riktigt, eller nåt.

Kommentarer
Postat av: Doktoranden

Det går inte komma ifrån, men dina beskrivningar är helt fantastiska. Det får mig att både längta och med fasa se fram emot mina egna stapplande steg som ul om några terminer. Geez...

2009-06-17 @ 03:00:00
URL: http://doktorandtankar.blogspot.com
Postat av: anski

Haha, vi har alla varit där. Och bättre för mycket än för lite... Tids nog måste man ju börja ta beslut själv.

Efter att ha prövat några sömnlösa nätter efter halvdana beslut och sedan i panik ringt upp patienten nästa dag bara för att höra att han mår hur bra som helst, har jag nu en egen liten ångest-o-meter som lyder: Kommer jag kunna sova i natt om jag tar det här beslutet själv? Lycka till!

2009-06-17 @ 11:29:01
URL: http://anski.blogg.se/
Postat av: m

Barnet har skrivit recept! Hon är nog inte ett barn längre!

Fast du får.

Om du behöver.

Hos mig.

Det jäses och pöses i Ä-huset!

2009-06-17 @ 16:47:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0