Nyläkare i exil

Det är alldeles tyst och mörkt på läkarexpeditionen. Akuten har drabats av tillfällig stiltje och jag kan öppna sängskåpet och bädda ner mig ett tag under nattjouren. Men det är inte lätt att somna. I mitt huvud snurrar alla patienter som jag träffat de senaste timmarna och desperat försöker jag gå igenom om det är något jag missat. Det är miljoner frågor sådär mitt i natten när man för första gången får tillfälle att ligga ensam på ett nedsläckt jourrum.

Kanske ska jag ringa upp till avdelningen för att dubbelkolla patientens puls och blodtryck?
Var blodsockret verkligen okej på den där patienten jag skickade upp?
Var patienten jag skickade hem verkligen så frisk som jag trodde?
Fungerar joursökaren?
Fungerar telefonen?
Tänk om jag inte vaknar!?
Jag får inte glömma patienten på sal 4 på rapporten...
Fungerar joursökaren?
Ska jag dubbelkolla det där provsvaret igen?
Vad är det där för någon fläck i taket?
Jag får inte glömma de där remisserna nere på läkarexpeditionen...
Fungerar joursökaren?

Det är en speciell sorts sömn som kommer tillslut när du faller ihop av alla frågor och av utmattning. Jag drömmer intensivt, det blir som en bisarr exposé över alla de patienter jag har träffat, huller om buller. Jag drömmer om patienter som är sjuka, om jourrapporten och om röntgenronden. Till slut blir det nästan svårt att skilja på dröm och verklighet.

Jag vaknar av ett ilsket pip från sökaren. Ok, då. Jag ger mig. Det var inga problem att vakna, trots att det är mitt i natten och trots att jag är jättetrött.  Det var tämligen jätteenkelt. Sängkläderna ligger alldeles ihopskrynklade kring mig. Jag har förmodligen inte alls legat speciellt stilla. Jag masar mig upp ur sängen, kryper i vårdtofflorna, fumlar efter telefonen. Sedan bär det sedan av ut i nersläckta sjukhuskorridorer för ett kort uppdrag innan jag återigen befinner mig på jourrummet och allting börjar om igen.

Kanske ska jag ringa upp till avdelningen för att dubbelkolla patientens puls och blodtryck?
Var blodsockret verkligen okej på den där patienten jag skickade upp?
Var patienten jag skickade hem verkligen så frisk som jag trodde?
Fungerar joursökaren?
Fungerar telefonen?
Tänk om jag inte vaknar!?
Jag får inte glömma sal 4 på rapporten...
Fungerar joursökaren?
Ska jag dubbelkolla det där provsvaret igen?
Vad är det där för någon fläck i taket?
Jag får inte glömma de där remisserna nere på läkarexpeditionen...
Fungerar joursökaren?

Ånyo faller jag in i sömn och drömmar när utmattningen tagit ut sin rätt. Och det är så det är. Ytterligare en ny upplevelse till samlingen. Ännu en erfarenhet rikare. Det är så jag gör det just nu.