Nyläkare i exil

...och tack för mig. Gaaah! Jag är officiellt dödstrött. Jag känner mig som Kalle Anka i det där avsnittet där han är fågelskådare och den där fågeln som gör jobbiga ljud aldrig låter honom vara ifred. Nu ska jag lägga mig och sova. Och du, snälla ring mig inte än på ett tag. Min telefon lever just nu i farozonen. Risken finns nämligen att jag kastar nästa pipande maskin som kommer i min väg i golvet så att den går i tusen bitar. Det vore ju lite synd, kan tyckas.