Om nu
Det blir lite tråkvarning nu
Schhhh...
Jag lär mig gå
Ett steg i taget
En sak i sänder
Här och nu
För om framtiden vet jag just ingenting
Det gör ont,
mest på kvällen
och morgonen,
när ensamheten slår emot.
Det är bergväggen igen
och jag har kraschat.
Trots allting bra
som fakiskt händer.
Trots att jag vill vara sådär
glad och lycklig
som folk tror att jag är
eller tycker att jag ska vara.
Försöker desperat att hitta svar
hitta de fel jag gjort
de som gjorde mig mindre älskvärd
försöker att vara arg
försöker att fokusera på mig
försöker se den där personen
som andra tycks se
försöker se mig som någon värd att älska
någon som duger
Det är bristen på logik som stör mig
hur jag helt plötsligt
kan bli konstigt sentimental över
helt bisarra saker som,
smutsiga diskbänkar
bilder på berg
musikalprogram
glasögonfodral
urtvättade t-shirtar
trasiga strumpor
hans reklampenna
ett gammalt sms
en plastlåda
chilinötter
tv-program
en gammal nalle
skräp på mitt skrivbord
hudlotion
en kängrukopp
gröna tandborstar
rökt skinka
nyheterna
Mitt hem är ett veritabelt minfält.
